lördag 28 mars 2015

Biff Wellington

När jag var liten var Biff Wellington bland det bästa jag visste. Det var något magiskt med smördegspaketen, och när de öppnades så låg kött och en god röra i dem. Det finns säkert något recept om vad som är en äkta Wellington, den jag växte upp med hade en röra med svamp, leverpastej och sherry.

I lördags bestämde jag mig för att göra en Wellington, men jag tittade inte på receptet utan improviserade fram något.


Innan jag planerade att göra göra Wellington hade jag ändå lagt in två köttbitar i en marinad, och ärligt talat vet jag inte alls hur jag blandade ihop den. Jag tror det var en del svartpeppar, olivolja, timjan, balsamvinäger och whiskey.

När det var dags att laga till maten tog jag upp köttet ur marinaden och stekte hastigt, bara så att det får en yta, men inte är i närheten av färdigstekt. Sen fick köttet ligga och svalna. Jag rörde ihop en röra av leverpastej, en klick grädde och sherry.


Sen rullade jag ut smördegen (jag använde färdigköpt), la några skivor kallrökt skinka på smördegen. Skinkan fungerar som barriär så att köttsafterna inte blöter ner smördegen. På skinkan lade jag köttet och sen slevade jag upp leverpastejröran ovanpå. Sen stängde jag ihop smördegen. Jag stängde den inte tillräckligt, så när den var i ugnen öppnade sig hela paketet, men det gjorde faktiskt ingenting.

Av resterna av marinaden och skyn som blivit kvar i stekpannan gjorde jag en snabb sås genom att koka upp, hälla i lite rödvin och sen en del grädde.

Det här var ett ovanligt vagt recept, men så går det när man bara plockar saker ur kylen utan att tänka ibland.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar